Fader vår som är i himmelen. Stanna där

Har gjort det mesta för att hålla mig vaken. Vågar inte sova, för då är det en ny dag. Ny dag med nya bekymmer. Ny dag med nytt skit. Ska vara vaken resten av mitt liv, ska göra allt till en enda jävla lång dag. Veckor existerar inte, således månader. Bara dagar, timmar, minuter osv.

Det enda som stoppar mig är mig själv. Mina kompisar, tror jag, har slutat finnas till. Min bästa kompis, har slutat finnas till. Hon bryr sig väl inte. Har annat för sig.
Gick häromdagen och tänkte på allting, på hur ensamt allting är. Hur världen i sig är tom och kall. För om 20 år kommer ingenting vara sig likt. Dom sedvanliga vardagssysslorna har övergått till någonting promiskuöst. Lösaktigt.

Livet är ett körsbär, döden är en kärna.
Du måste äta gräset, snabbt. För en dag eller en annan kommer gräset äta dig.
Men visst, en gång tänkte jag avsluta mina dagar. Men jag visste bara inte hur jag skulle börja,