"Haha"

Det har hänt igen. Jag har börjat med att försöka att bjuda in människor (i det här fallet, människa), i mitt liv. Jag får tillbaka skit. Du är alltid lika omogen, lika elak, och lika jävla dryg. Jag hatar dig mer än vad jag själv anar. Du förstår inte, jag förstår inte. Borde inte skriva det här, men du är anledning. Du, som person, bara ruinerar det omkring dig. Egoistisk, självgod, väldigt självupptagen. Snygg. Lina Gustavsson. PS. (dagen efter), lördag. Känner fortfarande likadant som mitt ovanstående utlägg. Ambivalent med känslan, att hata fast, att inte hata. Sakna känslan att hata, och hata känslan att sakna. Psuedokär.