.

Jag har börjat se människan, förut såg jag inte människan. Bara en klump av kött. Månen gör mig galen, solen gör mig galen, gud, vart tog han vägen. I min kärlekslösa uppväxt fanns bara gud, människor var svin som bara plågade mig med sitt avskyvärda beteende, jag fylls av äckel och hat, jag vill inte se er, jag hatar människor helt enkelt.
I min inbillning så trodde jag att gud fanns i kyrkan, där upptäckte jag till min fasa, skräck. Människan. I alla tider har denna varelse plågat jorden, alla lider, växter och djur. Inte ens sina egna kan denna avskyvärda skapelse sluta plåga. Som om detta inte vore nog, så skyller denna apa sina gärningar på gud. Uppfylld av sitt eget begär till allt som finns, och ständigt denna förmåga att skylla alla problem på någon annan.

Om jag vore gud, så skulle jag utrota varenda människa från jorden. Om jag vore gud så skulle jag trampa på er som skit under mina fötter, slakta hela människosläktet. Hela jorden skulle fyllas av blod. Ni stinker, ni luktar värre än den ruttnaste avföring.
Likmaskar gör mig på bättre humör än att se er. Jag upphör aldrig att förvånas över er ständiga förmåga att skylla på någon annan. Satan måste vara den lyckligaste skapelsen som någonsin funnits.
När han ser er så jublar han av glädje. En ständig fest i helvetet. Ni krälar i skiten, vältrar er i dyngan, en avskyvärd odör kommer ut ur er mun. Den dagen människan är borta från jorden kommer paradiset, men så länge det finns ett enda kräk kvar kommer detta aldrig gå i uppfyllelse.